life goes on
ja va ska man säga. Man har ju haft bättre dagar. Har knappt sovit, kan inte äta och vet inte om jag är arg eller ledsen. Jag tycker bara allt i livet känns skit.
Sen är jag väldigt ledsen för pappas skull. Han är helt förstörd. Och han är inte den känsligaste personen jag känner. Han kan inte ens jobba. Han har åkt hem varje lunch i 7 års tid till hugo, Och helt plötsligt behöver han inte de.
Jag saknar hugo hela tiden. Och inte blir det bättre av att jag har bilder på honom överallt.
Sen blir jag arg på folk som ska försöka jämföra hugo med allt och alla. Man kan inte jämföra hugo med en person, man kan verkligen inte jämföra han med en katt och man kan inte heller jämföra han med en hund. Han var inte som en hund. Och att han har det bra nu? i helvete heller, han kommer aldrig få det bättre en hemma hos oss. Eftersom vi gjorde allt för honom och han var som, vilken familjemedlem som helst.
Han hade egen plats vid matbordet. Han åt med oss. När vi Fikade fick han egen tallrik med glass. Vi gick mil efter mil med honom varje dag. Han sov i min säng, på min kudde, på min mage. Han grät av lycka när man kom hem. Han va våran bästa vän.
Sen är jag väldigt ledsen för pappas skull. Han är helt förstörd. Och han är inte den känsligaste personen jag känner. Han kan inte ens jobba. Han har åkt hem varje lunch i 7 års tid till hugo, Och helt plötsligt behöver han inte de.
Jag tror inte man förstår om man aldrig har haft en hund. För vissa är han nog bara en hund men för mig var han en bästa vän.
Kommentarer
LinaLicious
ush jesper berättade, fruktansvärt. hugo va den enda hunden ja inte vart rädd för liksom, världens goaste hund någonsin. beklagar verkligen, vetr hur mkt hugo hörde in i er familj, !
Trackback
