• Nu ska ni få höra sagan om Min återkomst till Barnarp söndagen den 19/4 2009.
  
  
  
  Jag vaknade upp, saknade min Hund och bestämmde mig för att cykla hem till Honom i Barnarp. Så jag satt mig på min cykel och Cyklade iväg. Motvind va förnamnet för vädret denna dag. När jag hade kommit till ljungarum får jag plötsligen en briljant idè. En sån där som man få ibland, när man bara ser möjligheter. Utan en tanke på att jag hade tagit med mig en cykel på 35 kilo och en väska på minst 10 tänkte ja ta genvägen genom skogen hem. En helt underbar natur. Och jag är en riktig natur människa. Min största svaghet har jag för bäckar som jag är upp över öronen förtjust i. Ser jag en bäck tar jag alltid av mig skorna en stund och sätter mig och plaskar.  Jag tog iallfall och cyklade/gick upp för grusvägen som går från mitt gamla jobb ( em ) upp mot barnappa hållet. Efter en kvart tar vägen plötsligt stopp och blir till en liten stig istället. Och jag sliter mig igenom snår och buskar med min packning och kommer fram till paltsen som tar andan ur mig. Så himla vackert.
  
  
  
  Blåsippor och rinnande bäckar
  
  
  
  Min fina cykel
  
  
  
  titta och njut över barnarps härligheter
  
   Det var väll någonstans när jag tagit mig själv och cyklen över bäcken som himmel blev till helvete. Stigarna tog slut. Skog förvandlades till skövlade träd och åkermark. Bäckar byttes ut till kärr och möjligheter byttes ut till förtvivlan.
  
  
  
  Träden försvann, endast ett litet ledset träd stod kvar.
  
  
  
  Där stod en liten sorgsen hungrig tjej med en tung jävla cykel och en väska för en hel månadslön helt ute i ödemarken. Skulle man vända tillbaka en halvmil eller hoppas på att skiten snart tar slut och att det kommer en lång fin stig i nedförsbacke där solen skiner och blommorna växer så den knakar?! Det sista blev mitt slugiltiga val utan att använda livlina. Så jag tog väskan på ena axlen och bar min älskade cykel över stubbar och jordhögar.
  
  När jag hade gått några kilometer fick jag antligen syn på en stig. Synd bara att böcken ställde sig imellan. Där låg min cykel och drunknade i bäcken en stund medans jag slet och drog i den. Men till slut fick jag upp pärlan, hel och ren och nästan sprang upp till stigen med den över huvudet.  Sen satt jag mig på den och hojjade som aldrig förr.
  
  
  
  Stannade och tittade på utsikten. Tänkte ta en bild. Men jag hade visst tappat bort väskan. Fick panik. Sprang fort som fan tillbaka till bäcken där min cykel håll på att drunkna. Där stod den fint på stubben. Sprang tillbaka och tog en bild på utsikten. Cyklade hem.
  
  
  
  Brottsplatsen.
  
  
  
  Utsikten
  
  

Home sweet home <3



Va lär jag mig av detta då?!

• Ge fan i dåliga idèr
• Ge fan i och cykla i skogen
• Ge fan i och överhuvudtaget blanda in en cykel när man vistas i skog
• ta inte med dig nån onödig packning i skogen
• ta överhuvudtaget inte med några förbannade väskor i skogen
• kolla upp kartor och vägar i förväg och tro inte att allt löser sig
• ät frukost innan du ger dig ut på äventyr,slipper du att trilla av yrsel
• vistas inte utomhus om du har sträkt dig i skinkan, det blir inte bättre direkt
• lyssna inte på din innre röst, den snackar bara massa dynga
•