---

 Igår låg jag i sängen och lyssnade på musik och hade problem att sova. Då kom  mina favo låt på:

 I Would Walk 500 Miles - Proclaimers

Den fick mig att tänka på en av dom finaste stunderna i mitt liv. Förrförra våren och sommaren. Jag hade precis flyttat hem från ett förhållande från helvetet. Vi gjorde de mesta fel kan man säga. Iallfall så gick jag väldigt mycket under den sommaren och våren. Ungefär 2- 4 timmar varje dag. Jag gick och gick och gick. Det finns inget bättre en att gå. Jag älskar att gå. Tänka massa, rensa huvudet, lyssna på härlig musik och bara må bra.  Jag brukade hålla till i barnarps skogar. Ibland gick jag till tenhult och ibland gick jag till taberg. Barfota i gräset, solen steker på ryggen, allt är grönt och fint. Jag har en speciell plats i skogen som är min egen. Där brukade jag sitta en halvtimme om dagen och bara titta. Den platsen är den finaste på jorden. Jag får rysningar i hela kroppen när jag sitter där på brunnslocket. Brukade lägga mig i slänten och lyssna på Wonderful world med Louis Armstrong. Det var just på den platsen jag såg min första räv. Bara några meter från mig stod den och tittade på mig. Den va fin. Men det tyckte inte Hugo. Han blev as arg. Det en av mina bästa stunder i livet. O ja saknar sommaren i barnarp.