Vi hade kännt varandra i kanske2 månader. Och en helg då han visste att vi båda va lediga bad han mig att packa väskan på fredag och stå utanför mitt hus vid 8. Han sa aldrig va ja skulle packa eller hur mycket. Sen hämtade han upp mig så åkte vi. Föst fick jag för mig att vi skulle till gränna. Men han svängde aldrig in. Sen fortsatte vi  åka någon timme. Man satt där i bilen helt nervös. Jag blir alltid så tyst och nervös när jag blir kär. Vågar knappt röra mig. Blir helt wierd. Efter ett tag förstod jag att vi skulle till stockholm. Sen åkte vi in mot centrum och körde lite fram och tillbaka. Sen va han tvungen att stanna för att gå på toa uppe på ett berg. Sen kom han tillbaka efter 5 min och körde fram bilen runt hörnet och bad mig hoppa ut. Där låg det underbaraste hotellet. Det va så vackert. Precis intill skansen. Där hade han bokat 2 nätter och planerat hela helgen med skansen, gröna lund och Sommarkrysset live. O de va så romantiskt. Vin, chocklad och kort på hotellrummet och fina middagar. Det är helt klart min romantiskaste stund. Det slår till och med när jag förlovade mig för länge sen med hästlängder.

O ja älskar att va så där kär... 

men just nu passade inte för jag vill inte ha nån Kille/man just nu.. trivs bra med livet som det är...

Men varför ska man va så blödig för?

Varför ska jag börja lipa för att en gubbe vinner 100 000 tusen på postkodsmiljonären?

Varför ska ja börja gråta när någon blir glad på tv?

Det är så töntigt. Jag är töntig just nu,,,