Igår hände en rolig sak precis innan jag skulle stänga butiken. En stor karl, runt 40-45 år rusar fram till kassan och slänger upp en liten pump i en trasig  kartong och säger att han vill ha pengarna tillbaka. Då frågar jag den stora mannen om han har något kvitto med sig. Då brakar helvetet lös. Han börjar dra historia efter historia om allt han köpt hos oss genom tiderna, och han blir bara argare och argare ju längre han pratar. Tillslut står han nästan och skriker åt mig. Jag står på andra sidan disken med ögonbrynen så högt upp att dom nästan växer samman med hårfästet och undrar va gubbfan tjajar om?! Så jag frågar honom om han ska ta å lugna ner sig någon gång? Då går gubben iväg i all värdens fart och rundar en stor pelare i butiken och sätter kurs rakt imot mig igen. Sen tittar han djupt i mina förvånade ögon och säger FÖRLÅT DÅ. JAg står där som en ett frågetäcken och utan att få fram ett ord så ger jag tillbaka sina pengar och han går ut i tystnad. Sen börjar jag skratta så jag håll på å dö. Aldrig sätt till maken till psykbryt :) Man slutar aldrig förvånas vad folk kan ställa till med.