Igår blev en lång dag. Först jobb, begravning och sen jobb igen. Hade möte till kvart över nio tiden. Så idag är jag inte en raket direkt. Det är nått speciellt med kyrkor. Så fort jag går in i en kyrka så reser sig håret. Inte för att jag på något sätt tycker att det känns otäckt. Snarare så tycker jag att det är en mäktig känsla. På nått sätt känner man sig alltid labil när man kommer in där. Jag börjar alltid böla, vare sig det är begravning, dop, bröllop eller gudstjänst. Inte för att jag är ledsen utan för att det helt enkelt är väldigt vackert. Förra veckan drömde jag att jag skulle gifta mig. Sen funderade jag lite mer när jag var ute och promenerade på dagen hur jag vill ha mitt bröllop i framtiden. Då såg jag alla bilder framför mig. O va händer. Jag börjar gråta förstås. Jättekonstigt. Haha. Livet är konstigt ibland. En sak till som jag alltid tänker på när jag vistas i kyrkan är livet. Att man inte ska ta livet för givet. Sluta skjuta upp saker och ting och vänta på bättre tider. För bättre tider kanske inte alltid kommer. Ta vara på varandra och ha kul och gör saker du tycker om.

"Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt. Sing like nobody's listening; live like it's heaven on earth." -
  --  Mark Twain