tada

wohoo det känns bättre för varje gång jag springer nu. Idag gjorde jag några rediga spurt löpningar upp för backarna, och inte ens någon mjölksyra hade jag när jag kom upp på krönet :) Jag blev så lycklig att jag sträckte upp armarna i luften och skrek lite :). Hoppas ingen hörde. Men det var en sån jävla befrielse efter allt slit efter vintern när jag i stort sätt bara satt på rumpan och slöade.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0