Stod i butiken idag när jag hörde på radion att ett rysskt hockeylag hade störtat och att alla befaras döda. Jag kunde inte röra mig. Jag bara stod där helt förstelnad. Jag vet inte ens om jag stod kvar en halv minut eller 10 minuter. Mina fingrar darrade när jag skrev in www.aftonbladet.se. Och vilken lättnad när jag såg att det inte var Martins lag. Jag ville bara ställa mig och skrika. Samtidigt som jag lider otroligt med Stefan Liv och hans familj.