Mulberry Dorset flat bootie
Ja då kom äntligen mina skor till slut. Gud var jag har väntat och längtat och sparat och sålt prylar för att jag ska kunna köpa dom utan att få skuldkänslor. O va passar då bättre en att gubben från UPS som lämnar paketet kommer när jag är som mest labil. Fick kämpa en bra stund för att hålla tårarna borta när han lämnade över paketet. Ja sen står jag i mitt dressingroom o lipar och öppnar det helt underbara paketet. Vilken fin inslagning säger jag bara. Och varför står jag där och lipar för det första?! Ja det är väll en blandning av många faktorer. Men mest beror det nog på att jag verkligen börjar känna att det lider mot sitt slut den här graviditeten. Jag köpte skorna till mig själv för att jag är så stolt över mig själv att jag kämpat så väl. Om jag inte är värd en present efter detta så skulle jag kunna sluta ta i mot både julklappar och födelsedagspresenter. Det har vart en bergodalbana av känslor nu i snart 9 månader. Jag har vantrivits i denna kroppen sen dag 1. Självklart får man hela tiden påminna sig själv om vad som väntar skall och självklart är det värt det. Men det förändrar ju inte det faktum att det har vart både psykigt och fysiskt jobbigt. Ingen graviditet är den andra lik och alla känner inte lika men ja känner mig helt förstörd. Helt jävla förstörd. Och fram tills nu har jag inte kännt att jag har kunnat göra så mycket åt allt som händer med tandproblem, bihåleinflammation, öroninflammation, käkproblem, magkatarr och en kropp med så mycket vätska i kroppen att det känns som ja ska explodera. Men nu ser jag ljuset i tunneln, nu ser jag slutet. Bebisen är så gott som klar och kan komma vilken dag som helst nu. Snart får jag ta på mig mina löparskor och ge mig ut på långa promenader och när jag tänker på att jag kommer kunna sova på rygg igen så börjar jag nästan böla. Jag har alltid sovit på rygg, tror att det är det största problemet med alla mina smärtor. Min kropp är inte van att sova på sidan, den går sönder. Ska samla alla krafter jag bara kan nu de sista dagarna så jag orkar ta hand om både en bebis och mig själv. Gud va jag längtar. Varje värk som kommer nu gör mig överlycklig. Spä på med smärta bara för nu är jag på hugget. :)
Kommentarer
A
Fy, jag tycker så synd om dig, själv hade jag inga besvär under min graviditet. De ända jag tyckte va jobbigt va att ha stor mage, i vanliga fall är jag väldigt smal. Jag lovar att du kommer kunna ligga på rygg efter att den lille kommit ut, för du kan du inte ligga på sidan, då brösten gör svin ont. Hoppas att allt går bra för dig under förlossningen, vilket datum är det beräknat? Jag ska hålla alla mina tummar! Tycker att det är väldigt trevligt att läsa din blogg. Kram till dig!
Svar:
Sofia Thörnberg
Trackback
