Studenten

Igår var stan fylld med studenter. Vilket fick mig att tänka till en stund. Undrar om studenterna har en aning om var dom har att vänta när dom står där på flaken och är så där glada?!
Jag kom att tänka tillbaka på min egen student. Den var inte alls så där underbar som de flesta verka ha. det började redan på morgonen med att sminket blev åt helvete. Jag kladdade med limmet till lösögonfransarna och det slutade med att jag fick vara utan men ögonen var fyllda med lim. Håret blev helt misslyckat. Frisyren var platt och tråkig. Helt svart hår hade jag. Klänningen var rätt ful också och skorna ska vi inte prata om. Men det som låg till grunden till min känsla var nog att jag hade en grym ångest. Jag har alltid älskat att gå i skolan. Jag har aldrig skolkat eller varigt sjuk. Jag har alltid haft lätt för mig. Min mamma och pappa trodde att det var ett skämt när jag kom hem med mina betyg. Dom skrattade bara och undrade var MINA betyg var. Jag gjorde aldrig några läxor, jag tjatade och störde folk mest hela lektionerna men på nått sätt lärde jag mig en hel del också. Därför tyckte jag att Stundenten var en pest. Nu var man tvungen att ta tag i sitt liv. Jag vet att jag var "tvungen" att ta mitt pick och pack och flytta till GBG där min dåvarande pojkvän höll hus. Tanken på att bo så långt från min familj skrämde skiten ur mig. Jag visste att jag var tvungen att skaffa nya vänner, sluta spela fotboll eller hitta mig någon klubb att spela i. Sen i allt detta skulle jag skaffa mig ett jobb. Och vad vill jag jobba med? Dagis? Aldrig i livet. Och det var väll det enda som jag hade utbildning till att göra. Skulle jag plugga? Vad vill jag plugga till? Ingen aning hade jag.
När jag tänker på det i efterhand så var det nog inte så kontigt att det inte blev någon längre vistelse i GBG. Jag var nog rätt deprimerad och hade inte alls någon lust att komma in i vuxenlivet. Men tänk så bra det blev till slut. Vad viktigt det är att komma in i arbetslivet, ha någon som tror på dig, känna dig duktig på någonting. Och kanske det vitkigaste av allt att ha lite tur. Mitt liv förändrades helt när jag började jobba. Allting blev till det bättre. Mycket bättre. Och så har livet hållt på enda sen Stundenten. Livet blir bättre för varje dag som går.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0