Var ute på en långpromenad med min mamma idag. Vi gick och pratade om våra liv. Det inte fören nu, när man fått ett eget barn som jag förstår hur mycket mina föräldrar verkligen har gjort för att jag ska ha det bra. Usch jag skäms nästan när jag tänker på det. Vad otacksam man har varigt. Och kanske fortfarande är ibland. Tar för givet att dom ska göra allt man ber om. Jag minns när jag var liten och ville ha en häst. Klart att mamma och pappa gjorde var dom kunde för att jag skulle få min häst. Sen tröttnade jag på hästen och ville gå på gymnastik, konståkning, fotboll, innebandy och allt annat som jag har hållt på med och sedan tröttnat på. Dom sparade pengar för att jag, martin och jesper kunde hålla på med precis vad vi ville. Häst, bortstar, skyddsväst, foder, konståkningsskridskor, fotbollskor, benskydd, kläder, innebandyklubbor, skor cupavgifter.... listan kan göras milslång på bara mina inköp. Och tänk var dom körde runt på oss varje dag, överallt och hela tiden. Dom åkte land och rike runt och tittade på oss när vi spelade matcher och var på cuper. Pappa har alltid ställt upp och vart tränare för alla sporter och lag vi har spelat i. Dom har aldrig någonsin tänkt på sig själva. Och så är det väll faktist fortfarande till stor del. Jag får lite ångest när jag tänker på det. Och så skäms jag lite till. Kommer jag orka leva så i 20-30 år framöver. Man förstår inte hur tufft det måste ha varigt och hur mycket dom har offrat för att vi ska ha det bra. Och nu när vi har det bra, vad får dom tillbaka? Oftast bara fler krav och mer gnäll...! Det inte förens nu som jag verkligen förstår. Det är inte fören nu som jag verkligen känner mig så sjukt tacksam för allt som mina föräldrar har gjort för mig. Världens bästa föräldrar.