Med risk att bli lite intim så kan jag inte slutta skratta åt lilla Sixten när jag tänker på det. Han är en rikigt glupsk liten pojk och börjar bli rikigt rund och go nu. Han är fortfarande väldigt snäll och blir bara förbannad när han inte får mat. Men det stoppar inte mig från att lämna hemmet. Nått smidigt som jag märkt bli allt vanligare är så kallade ammningsrum. Det finns tex på A6 och det fanns även på NK i stockholm. Nu till det roliga. Så fort jag ska vistas i så kallade amningsrum med min pojk så känner jag mig lite illa till mods. Inte för att jag på nått sätt tycker det känns konstigt att sitta och amma med andra i rummet, utan helt enkelt för att Sixten inte kan bete sig. När andra sitter tyst i hörnet och ammar sina barn så låter Sixten mer likt ett ånglok. Det stönas, hostas, sprattlas och han för konstiga ljud. Han låter mer som ett vilddjur en ett ammande barn. Flera gånger sätter han i halsen och måste hosta så det sprutar mjölk här och där. Någonting han också har annamat är att det är rätt smart att lägga av en rökare eller två för att göra plats åt mer mat i magen. Så allt för ofta när jag vistas i dessa miljöer så får jag konstiga blickar eller flera skratt av de som sitter jämte. Jag tycker själv att det är rätt så roligt. Dock resulterar hans glupska beteende i att han har mycket gaser i magen. Och han kan utan problem lägga av rökare som är värre än en vuxen mans. Han lyckades till och med att chocka hela Lindexkön med en av sina rökare, det var så hela vagnen skakade. Min lilla gamnacke.