Idag var det prick 1 år sedan jag fick syn på Linus för första gången. Ett år har gått så snabbt. Det bästa året i mitt liv helt klart. Jag har inte en enda dag sedan vi bestämde oss för att vara tillsammans grunnat på om man kommer vara den sista mannen i mitt liv. Det är helt självklart att det kommer bli så. Vi passar äckligt bra ihop. Det finns inget jag kan klaga på. Allt som jag är lite sämre på är han lite bättre på och tvärtom. Han är den perfekta mannen. Och för första gången känner jag inte att jag behöver offra något för kärleken. Och visst ska man väll inte behöva göra det egentligen? Det är ju ditt liv. Man får helt enkelt se till att man hittar någon man passar bra med. Vill jag bo på landet och min pojkvän vill bo i stan så ska man inte behöva kompromissa och en sån stor sak som är avgörande för ens liv. Ne jag har det så bra med min älskade Linus på alla sätt o vis. Han är drömmen. Han e så snygg, han är så rolig, han är så snäll och han är så underbar. Och det viktigaste av allt är att våra personligheter funkar så bra ihop och vi alltid plockar fram varandras bästa egenskaper. Jag känner mig som en bra människa i hans närhet.